Antingen är det allt eller inget. Jag har fått den traineetjänst som jag sökte vilket jag är otroligt glad över och väntar bara på att jag ska få komma igång och grotta ner mig i lite infoflöden.
Kruxet är bara att med mina 30 % på IKEA så blir det sammanlagt 130 %. Kommunen kommer antagligen tycka att det är LITE för mycket. Så antingen måste jag säga upp mig från IKEA alternativt gå ner i procent på traineetjänsten. Men jag trivs verkligen på IKEA, det är trots allt mycket roligare med kök än jag förväntade mig och mina kollegor är supertrevliga. Samtidigt vill jag ju jobba med traineeprojektet för det verkar verkligen intressant och mer åt det jag vill göra. Suck. Ja menar, hur talar man om att man säger upp sig efter 6 veckor?
Sen har jag ett till knivigt beslut till att ta. Jag måste bestämma mig nu om jag ska jobba på något annat ställe i sommar. Om jag nu vill det kan jag ”pausa” traineetjänsten över sommaren och sen hoppa på igen. Men det är ju svårt att veta nu och det måste de tydligen veta nu. Alternativen är att sommarjobba i växeln, på IKEAs kundservice, inom äldreomsorgen eller förhoppningsvis på IKEAs lagerplanering där jag jobbade förra året. Eller inte alls. Fördelen med att inte pausa är att tjänsten i så fall tar slut i början av september då jag antingen kan börja läsa ett magisterprogram eller har större chans att få ett nytt jobb.
Annars måste jag välja mellan sommarjobben. I växeln slipper jag pendla och jag har bra koll på hur det funkar. Det som är så ofantligt tråkigt är att det inte alls är utvecklande och att jag jobbar själv – finns inget tråkigare. IKEAs lagerplanering ger mig betydligt mer kompetensmässigt men samtidigt ställer det ett otroligt stor ansvar på mig och jag hade det riktigt stressigt förra året. Jag måste dessutom pendla och börjar kl 06.00 vilket innebär det att jag måste åka från Ljungby vid 05.00. Tidiga mornar men trevligt folk, utvecklade och bra för CV:t. Suck. Lyxproblem kanske men jag vet inte hur jag ska göra…
Jag och Jim har hängt lite idag. Eftersom vi båda var hungriga bestämde ”vi” oss för att slänga ihop lite mat. S hade handlat så det var bara för mig och Jim att koka ihop lasangen. Jim fick ansvar för morötterna och osten och jag för allt annat. Efter ett utmärkt samarbete kunde vi slå oss ner vid ”finbordet”. Det blev till och med lite över till S och två matlådor.
Min födelsedag närmar sig och det ska givetvis firas. Även fast jag fyller 27 så har jag inte blivit mätt på presenter. I år har jag en bred spridning med önskemål alltifrån Rootbear (världens godaste dricka) till avancerade cykeldatorer.
Just det här med cyklar och prylar har ju blivit en liten besatthet, man kan aldrig få nog. Just nu är jag inne på en cykeldator då det är något jag saknar på min MTB. Jag har kollat på en Polar CS300 och en lite mer avancerad Garmin Forerunner 300 men GPS vilket vore grymt häftigt.
Igår var det nästan som att resa tre år tillbaka i tiden. Annie fyllde år och vi var inbjudna till fest på Campus i Växjö. Den lilla ettan på 22 kvadrat fylldes allteftersom med studenter och tillslut kunde vi räkna till en sådär 25 pers. Ganska trångt men med en trevlig stämning.
Vi blev lite lätt nostalgiska och insåg hur mycket vi förändrats och hur mycket fler saker vi skaffat oss sen vi bodde i den lilla ettan i Halmstad. Trots att vi inte kände någon förutom födelsedagsbarnet klarade vi oss ganska bra och träffade flera trevliga biblioteksstudenter. Hampus till exempel läste i snitt 100 böcker från oktober till mars och Ville (som bet folk i onyktert tillstånd) konstaterade att på medeltiden var man typ död när man var 30 år gammal. G fick beröm för sin mustasch och diskuterade odlingstekniker…
Efter den trevliga festen är det helt enkelt bara att börja plugga eller att passa på när Annie har fest igen.
Trots att det är lite pensionärs-varning brukar vi se ”På Spåret” på fredagar. Det känns iof sig lite bättre nu när Kristian Luuk är programledare och Augustifamiljen står för musiken, lite mindre pensionär liksom. Hursomhelst så testade vi igår ännu ett recept från Vegofamiljens blogg. Det blev vegoglass gjord på frusen banan och hallon. Betydligt godare än vi förväntat oss och konsistensen var rikitgt lik vanlig glass. Dessutom måste det vara mycket nyttigare än glass och ett schysst alternativ. Kan verkligen rekommenderas!
2 port
2 frusna bananer
2 dl frusna hallon (eller andra bär)
lite vaniljsocker
1 msk grädde
Låt bananerna tina i 15 minuter. Mixa sedan bananer och bär till en jämn smet. Rör ner vaniljsocker och grädde. Lägg upp i skålar. Sen kan man toppa med exempelvis nötter eller kanske något annat fancy.
…är Jonathan Johansson och ”Aldrig ensam”. Vansingt bra melodi och klockren text, skulle nästan kunna vara skriven av Jocke Berg. Frågan är dock om inte Jonathan Johansson förtillfället är en vassare textförfattare. Den går på repeat på jobbet…
Efter att ha stigit upp vid klockan 06.00 hela december och januari har jag den här veckan jobbat eftermiddagar och kvällar och därför haft lyxen att inte vara den som stiger upp först. Av någon anledning har dock Effie fått för sig att om G går upp då ska jag också gå upp. Direkt när G famlat sig in i duschen kommer Effie som ett skott och cirklar runt sängen skrikandes. Och den här katten säger aldrig något annars…
Jag förstår inte, om jag går upp så bryr de sig inte om G sover vidare. Men jag ska minsann upp. Den ena skriker och tuggar på knopparna till byrån medan den andre sitter 10 cm från mitt huvud och spinner. Så jag har inget större val än att gå upp…
Här i dagarna damp det där brevet ner som jag liksom vetat ska komma men ändå förtränkt… Fördelen med att få den upplyftande informationen ”Hur stor är min skuld?” via mina sidor på Internet är att man lätt glömmer bort att logga in och kolla. Med ett brev blir det ju mer tydligt.
Hursomhelst så ger det mig faktiskt inte så mycket att veta att jag har en skuld på sisådär 187 000 kronor. Den är där och det har inte varit något jag funderat på några längre stunder. Nu ska jag iaf tydligen börja betala tillbaka till CSN och kanske blir det tillslut mer upplyftande att läsa ”Hur stor är min skuld?”
Efter att det snöat i stort sett hela natten kan vi konstatera att urm:en inte är någon vidare ”vinterbil”. Trots att G skottade uppfarten innan han backade ut bilen från garaget satte den sig i den minimala snövallen ändå. Så det blev att skotta lite till…
Igår hände det jag inte trodde var möjligt, jag överdoserade semlor. Jag och S hade bokat en fika date efter jobbet och jag hade längtat efter en semla hela dagen. Precis som vanligt var det dubbelsemla som gällde. Jag slukade den hastigt men istället för att känna mig nöjd och glad fick jag riktigt ont i magen och blev illamående. Inte alls bra, nu blir det till att ligga lite lågt fram till Fettisdagen så att jag kan slå på stort då och kanske äta två dubbelsemlor vilket vore en prestation.
Ikväll skulle jag tränat men sitter inne och slappar istället. Det blåser och snöar, riktigt kasst väder. S ska köra hem från Älmhult ikväll så jag är lite orolig. Hon är dock en mycket skilled chaufför så det ska nog gå bra.
